De senaste dagarna har jag mått så JÄVLA FUCKING illa! Davve har smittat mig med nån magåkomma. Jag HATAR att må illa. Jag kräkte flera ggr varje dag i 20 veckor när jag var gravid. Varje dag/natt var som en mardröm, jag befann mig nån slags konstant tequilabakfylla dygnet runt. Jag har fan fått men efter den graviditeten – totall horror!!! Nu har jag mått illa snart en vecka och på kvällarna har jag feber. Febern är OK.
MEN JAG HATAR ATT MÅ ILLA!!!!
Nu har jag äntligen hittat en idé till min tatuering! Jag har letat efter nåt litet till att börja med för att känna hur det känns, om jag pallar trycket… Men jag avslöjar inget. Jag kanske bangar ur… Och så måste jag spara ihop pengar till tatueringen först också. Men jag tror att jag hittat något nu som verkligen är ”jag”. Step two: hitta en tatuerare med superbt rykte. Det finns många här i krokarna men jag vill kolla in deras alster först. Det blir clean black. Ingen färg. Troligtvis på överarmen, helst höger.
Jag är fortfarande inne i en svår period av idoldyrkan. 
Och det dagens höjdpunkt:
One step.. two steps… getting closer… getting closer… Hahaha 
Dags att torka kräk. Lillen är vinterkräksjuk. Antar att det är min tur i natt…..
Jag är egentligen för trött för att skriva men jag kör på så får vi se var det slutar…
Husköp: Vi skulle titta på ett hus i Kungslöv igår men det blev inställt på grund av snön. Beklagligt. Men vi får boka om. Bild på huset:
Musik: Efter att ha letat fler Nitzer-spelningar så verkar Mera Luna vara det vettigaste alternativet. Jag hade gärna åkt ner till Polen och sett deras spelningar där (finns biljetter kvar) men att övertala mannen till detta… hmm… det går nog inte! Har försökt med diverse hot men det fungerar inte. Tips? Åka själv känns tråkigt. Nog för att jag älskar ensamhet (faktiskt) men när det är party så… ja ni vet. Mera Luna it is. Då får jag dessutom se Skinny Puppy också som jag ALDRIG trodde att jag någonsin skulle få se.
Davve: Davve är grym. Vi har slutat använda vagnen nu (förutom på lång/motionspromenaderna) och han är superduktig! Han sköter sig utomordentligt bra när vi går i affären och han hjälper till att plocka upp varor på bandet, packa ner i påsar osv. Inget välta-ner-från-hyllor, inget spring – jätteduktig! Han började bli lite lat i sin vagn (minisulky), så lat att han inte ens ville lämna den när vi gick till lekplatsen, så vi bestämde oss för att ta bort den. Det har gått jättebra. Denna veckan börjar han sin tredje termin på barnkören och sin femte termin på simskolan. Snart kör även skogsmulle igång. Det kan verka mycket med allt det här + dagis, men det finns en tanke bakom det. Han är väldigt blyg så vi vill exponera honom för människor (utanför släkten) så mycket som möjligt redan nu när han är liten så att han kan lära sig hantera situationer han tycker är lite jobbiga. Och så för att ha roligt och hitta sin grej såklart! Jag vet dock redan vad hans grej är – MUSIK! Han älskar Motörhead och Fear Factory hehe. Och blinka lilla stjärna. Han kan sjunga blinka lilla stjärna, klockorna ringa, imse vimse spindel, lilla snigel… hmm… säkert mer… minns ej nu. Och så har han börjat rita cirklar!
Jag håller där för idag. Adios kamrater!
Okey, så det finns fler gudar än Dirk Ivens och Nivek Ogre.. Vem kan påstå något annat efter måndagens konsert med Nitzer Ebb på Malmö Arena? Det enda dåliga med deras spelning var att jag trots att jag stod längst framme inte fick en enda droppe av Douglas Mccarthys svett stänkande på mig. Inte en enda. Hade jag fått det hade jag aldrig tvättat mig igen. For sure. Det enda jag tänkte på under konserten var: I want to be him, I want to be him! Varför är det inte jag som står där på scenen? Det borde vara jag, men nu är det för sent, de förlorade åren stal mitt mod. Det är så man SKA känna på en riktigt bra spelning. Du ska fanemej KÄNNA något om det ska kallas bra. Går man hem från en konsert, en pjäs, en utställning eller whatever utan att slukas av en viss känsla så var det aldrig riktigt bra.
Depeche var helt OK. Det är ju barndom. Och de är fortfarande bra på scen. Jag kan inte riktigt jämföra med Nitzers spelning och det vore inte rättvist heller för efter Nitzer kände jag mig ”mätt och belåten”. Jag hade fått både förrätten, huvudrätten och efterrätten serverad på ett fat.
Bilder och filmer från spelningarna finns på FB. Kommer att lägga upp mer efterhand.
Annars: Snön inspirerar. Satte mig ner och plinkade ner mina första toner på 4 år i Reason. Jag vet inte om det blir mer. Det beror på inspirationen. I need a muse.
Idag köpte vi batterier till vår våg efter att ha skjutit på det i ett år. Jag säger bara OH MY FUCKIN`GOD! Jag väger 70 kilo! Snacka om att man blivit en stor matrona. No wonder att inga kläder passar, no wonder att midjemåttet legat på 102 cm. Tänk att jag som haft ett BMI på 16 numera ligger på 27! Jag är helt perplex och förundrad. Nu förstår jag varför vissa gamla kamrater på FB inte känner igen mig ehm….
Men jag måste säga en sak. En viktig sak. Under hela mitt liv led jag över att vara för smal (enligt andra människors mått mätt). I så många år fick jag höra en massa tanklösa och negativa kommentarer om min vikt. Det gjorde mig deprimerad och jag fick taskigt självförtroende (ej att förväxla med självkänsla). Nu har några år gått och jag är nu 25 kilo tyngre. Är jag deppig över att ha gått och blivit tjockis? NEJ! Så tyck inte synd om mig. Skippa medlidandet. Efter alla dumma kommentarer jag fått som smalis så älskar jag mitt fett. Fettet ger mig trygghet. Jag slipper den otäcka känslan av nakenhet och sårbarhet jag hade som smal. Jag fick alltid känslan av att folk såg rakt igenom mig och….. – jag vet att det låter dramatiskt – det var som om deras blickar liksom våldtog min själ… haha, kanske låter lite knasigt men men…
Men…. Jag är missnöjd med min mage. Jag måste få ner midjemåttet. Där handlar det om hälsan. Så jag antar att jag drastiskt borde förändra min osunda livsstil. Jag menar.. 70 kilo. Nu måste jag ta mig i kragen. Jag kan inte skylla på att mitt barn inte sover om nätterna längre (vilket gör en trött som i sin tur leder till orörlig livstil och snabbmat/snask’), Davve sover fint nu. Men jag får börja med små förändringar, lite i taget. Annars är risken att förändringarna blir överväldigande jobbiga tror jag. Eller…? Jag önskar att jag kunde ta bort fettet från magen bara men det går ju inte tyvärr.
Vad som helst är bättre än att vara smal iaf. Never wanna go back there…
Uppdaterar med lite pix och filmer från Nitzer/DM i dagarna.
Ha en fin vecka all! *KÄRLEK*
Jag fick precis en vänförfrågan på facebook av min gamla gymnastiklärare som jag hade klass 1-6. Är det någon mer än jag som tycker att det är lite…… creepy…? Varför liksom? Och hur fanken kan han minnas mig??? Jag har inte besvarat hans förfrågan än.
To be continued….
Vissa saker har jag glömt att uppdatera om. Så:
Husletande: Det hus vi hoppades mest på på Österlen gick i stöpet. Såklart. Frustrerande. Vi var och tittade på huset, blev förälskade och bad om att få ta del av ägarens papper på besiktningen som gjordes för 8 år sedan (mest som en liten hint om vad vi hade att vänta oss av vår egen besiktning). Tyvärr fanns där brister av allvarligare art i tak och krypgrund och vi var tvugna att leta vidare efter annat hus. So sad.
Djur: På juldagsmorgon hittade vi Hjördis död i sin bur. Hon blev sex år gammal. Hon ligger i vår frys nu i väntan på att marken ska tina upp vid Krankesjön där vi begravt våra andra djur. Vila i frid lilla Hjördis. Nu har Olga fått flytta in till Synthax och de trivs jättebra ihop. Vår kanin Synthax är nio år och vårt marsvin Olga är sex år.
Avslutningsvis – en bild från Darwins första luciatåg. Det är han som är en svart tärna i bakgrunden längst till höger. Tyckte att denna bild var så rolig!
Visst är det underbart med snön!? Jag och Davvelito drog till magistratsparken efter dagis och där hittade vi en liten snögubbe utan huvud. Jag rullade ihop en snöboll, satte den på gubben, stack i pinnar som ögon och en glad mun och sedan fick Davve en snögubbe att leka med. Han verkade uppskatta det. Han gick fram till snögubben, lade huvudet långt ned på sned och sa: Det är kallt ute. Känns det bra? Sedan visade jag honom hur man kunde rita flygplan i snön. Killen är besatt av tre saker: Flygplan, klockor och stjärnor. Fin dag.
Om cirkus två veckor är det Depeche. Jag hittade en kjol i tillräckligt stor storlek på rean. Nu måste jag bara hitta en topp också. Så var hittar jag en topp som passar en tjej med en mage stor som en medicinboll (underfrift…)? Det funkar ju knappast med något tajt. Det får gärna vara en ordentlig urringning. Men denna mage.. Ser folk den kommer de tro att jag är gravid givetvis och så kommer de undra vad jag är för WT som är gravid och som röker och häller i mig drinkar.
Jag tänker för mycket. *manisk*
Seriöst – hur döljer jag magen? Jag pallar inte korsett eller dylikt. Jag vill känna mig bekväm ju. Finns det någon mode-tips-sajt på nätet för tjockisar? Gaaaaah! Denna mage! Den är så genomfuckad…
Jag är såååå stolt över mig själv idag! Som ni vet så har jag jobbat en del på min sprut/nålfobi de senaste månaderna och det har gått jättebra. En sak jag inte gjort än förrän idag dock var att sätta en venflon på handryggen – ni vet sånt plaströr man för in i ådran för att ge dropp/medicin/narkos osv… Jag tänkte att det måste vara bra mycket värre att köra in ett rör än ett simpelt blodprovsstick… Jag tänkte till och med hoppa över magundersökningen för att slippa köra in en venflon. Jag resonerade som så att eftersom de redan hittat gallsten så är det säkert det som spökat så jag kan väl få slippa magundersökningen….?
Efter om och men så kom jag fram till att jag ändå borde låta magen bli undersökt. Och jag såg det som ett bra tillfälle att övervinna ännu en rädsla som har med nålar att göra. Så jag kom till gastroskopin (magundersökning) och fick ligga på rygg på britsen. Jag småpratade med sköterskan, hon var jättebra, och förklarade att jag hade blandade känslor inför den där saken som skulle in i min ven. Jag var inte nervös egentligen (jag var för trött för att vara nervös, sov dåligt) men hade olustkänslor… typ… Plötsligt var plaströret inne i min hand och jag kände INGENTING! Jag fick lägga mig på vänster sida, stoppa in en mojj i munnen, sköterskan sa ”nu kan det svida lite när medlet kommer in i din ven” (kände inget som sved alls) och sedan sa hon: nu får du ha lite söta drömmar! Sedan blev det svart. Suvernt bra gick det! Nu behöver jag inte vara rädd för gallstensoperationen. Nu vet jag ju att jag fixar en venflon utan problem.
Tyvärr fick jag inte veta hur undersökningen gick. När jag frågade dem om de hittat något så svarade sköterskan bara: det är inte lönt att vi berättar för du kommer ändå inte komma ihåg nåt. Irriterande! Jag kommer ju ihåg att jag frågade och vad hon svarade. Nåja. Efteråt fick jag ligga i ett uppvaksrum och sedan var det dags att hämta Davve på dagis.
I did it.
WORD!
Psssss: Depeche om två veckor. Vad ska man ha på sig???? Magen bara växer. Leta på mammaavdelningen kanske….? ;-/
Jag orkar inte skriva hur det går med husletande/köp just nu för jag blir så trött bara jag tänker på det. Men jag måste visa mitt drömhus numero uno här i Skåne. Nu kollar jag bara på hus under en viss summa så det finns säkert ännu finare om man pungar ut mer pengar, och det ligger alldeles för långt borta (Bromölla), men om vi hade haft jobb i närheten, då hade man ju inte bangat (Gud vad längesedan jag använde det ordet) för det här söta lilla underverket på ca 100 kvadrat:
http://www.svenskfast.se/Pages/ObjectViewPictures.aspx?objectid=3MJCLSALJF7N86ET
KÄRLEK!
 | petbox på Tjockisproblem… |
| petbox på I did it! |
 | sprawl på Drömhus… mmm.. |
