Samtal med en två-åring…

Darwin – Ville se på flygplan..

Jag – OK. Kom så tittar vi på flygplan på datorn!

(Gosar ner oss under täcket och börjar kolla på flygplan på youtube)

Jag – Åh titta, vilka fina flygplan!

Darwin – Inte!

Jag – Inte?

Darwin – Ville inte se flygplan.

Jag – Vill du inte se på flygplan?

Darwin – Inte. Ville se helikopter.

Jag – OK. Då letar mamma upp en helikopter till dej.

(Letar upp en fin helikopter på youtube)

Jag – Så! Titta vilken häftig helikopter!

(Darwin blir ledsen)

Jag – Varför är du ledsen?

Darwin – Inte helikopter!! Jag ville se flygplan!! Ville se på flygplan!!

 

(Tittar på mig som om jag är helt ond och trögfattad samtidigt….)

 

Huh???

I´m the exeption

Nu har jag gjort det. Jag har beställt tid hos läkaren för mina magbesvär. Det är det där skrafset jag haft sedan 2 år tillbaka. Jag fick en attack igår natt igen. Jag går nu på loseckur nummer sex för i år. Så fort jag avslutar mina kurer så kommer det tillbaka. Nu har jag jobbat bort en stor del av min nålfobi så nu finns det ingen anledning att inte gå till doktorn längre. Har tid den 11:e november. Spännande.

Husletandet går trögt just nu. Men vi försöker vidga våra vyer. Simrishamnområdet är spännande och Hörby är också intressant – förutom att det är långt till havet. Jag hoppas att vi hittar något passande snart och att vi sopar banan med andra möjliga intressenter. Det känns rätt att flytta nu. Eller iaf i vår/sommar. It´s time.

Såg Paranormal activity för några dagar sedan. Jag kände att jag måste nämna den eftersom jag är ganska svårskrämd. Blir alltid sur när vi ser på rysare för att jag inte blir rädd. Händer typ en gång per fem år att någon film skrämmer mig. Paranormal activity skrämde mig – underbart! Mycket psykologisk, lite Blairwitch-stuk och inte massa skit-effekter. Definitivt en favorit. Lite trög under första halvan men filmen tar sig efter hand. Det är bara en scen som är lite fånig (brinnande ouija – yaah rajt…) Rekomenderas starkt om man gillar mer psykologiska rysare i icke-Hollywood-stuk.

Har sett lite andra filmer också men inga direkta jättehöjdare. 500 Summers var iof ganska kul. Mycket pop, mycket nostalgi. Rekommenderas om man lyssnade på Robban (the cure) på 90-talet och gillar tragiska kärlekskomedier. Fin film. Såg nån till… hmm.. minns ej namnet.. Minns bara den sista repliken i filmen: I´m the exeption…….. (ljuv musik uppstår-fånig avslutningskyss osv)

Ska plugga vidare nu – utvecklingspsykologi – my kind of ämne.

 

Trollpsykologi

Idag är jag ensam hemma. Det är studiedag delux. Jag har övergett spanskan. Iaf för en tid. Jag kom till en punkt då jag insåg att om jag inte tar en paus från den så kommer mina betyg att gå under. Jag fick visserligen MVG på alla mina uppdrag, men jag kände ändå att någonting hindrade mig från att gå vidare till det sista uppdraget och den muntliga examinationen. Jag fick sån ångest vid tanken på det och blev totalt handlingsförlamad. Jag kom inte vidare. Svårt att förklara. Jag blev rädd. Rädd för att misslyckas. Så nu studerar jag psykologi och jag har klämt 50 ‘% på en vecka. Inte illa pinkat va? Jag hoppas att jag är helt klar med kursen nästa helg.

Igårkväll försökte jag komma på lite aktiviteter till småknyttena. Jag tror att det blir trolldegs/natur-konst. Lite trolldeg, lite färg, lite klister och lite bark/löv/stenar/kottar = kul? Hoppas att kidsen uppskattar det. Annars jävlar.

Min trolldegsgubbe, gjord av trolldeg, nötter, höstlöv och färg. Bara testkörde degen lite. Jag är  verkligen konstnärlig av mig, inte sant…….?

2012 och framsteg

Äntligen! Biobiljetter till 2012:s premiär är kirrade. Så glad! Jag hoppas att jag inte blir besviken. Jag har väntat på en film om detta mytomspunna år i 15 år. Finally!

Darwin utvecklas mer och mer socialt. Jag är så glad för honom. Jag brukar hämta honom efter vid lunchtid och under de senaste dagarna har jag hört honom mer och mer från matsalen då jag suttit och väntat på honom. Det är mycket ”Dawin dukti, Davin ha banan, nej inte banan, mamma Inana komme snart, pappi jobba pappi komma snart, yes, ja tack, nej tack…” och en massa annat som jag inte hör. Han brukar ju prata en del på dagis det är mest att han börjat prata mer just vid matbordet. Han har också ett gott öga för en sockersöt flicka som heter Amina. Ända sedan han började på dagis i somras så är det bara Amina hit och Amina dit. Igår när han skulle hem sa han till sin dagisfrökenatt han ”vill ha Amina”. Han är så rolig.

Han har börjat leka mer med de andra barnen också. Så den biten verkar ha kört igång nu. Iaf denna veckan. Får se hur det utvecklas. Han har lekt med både Vibecke och Gibbe. Härligt att höra att det går bra för honom. Man vill ju inget hellre som förälder. Ingen lycka kan vara större. Sounds corny, jag vet. Men så är det.

Davve på Sturups flygplats…

Lost But Not Forgotten.

Vila i frid Mattisson. Wherever you are…

Dags för en analys av Freud. Kvällen är räddad!

Fukt

Suck. Det gick inte alls bra idag. Jag blev såklart förälskad i det äckelluktande pensionärshuset. Tyvärr var det fuktskadat, troligen mögligt och fullt av röta osv i källaren. Besviken igen. Inget nytt på G. Suck. Hur fan kan man ha mage att begära nära två mille för en hög med ruttet trä? Och hur kan man göra så mot sitt hus? Varför inte ta hand om det??? Notera att ägarnas bilar var duktigt pålkostade… Jaja.. Får hoppas det dyker upp nåt nytt objekt. *deppar*

Keep looking…

Goder morgon!

På söndag är det dags för ny husvisning. Lite mer svennebananområde än sist (förra huset var ett funkishus vid en backe/skog/djurkyrkogård med jätteträdgård…. suck…). Det är ett 70-talshus och jag är inte jätteförtjust i det, men det har potential. Ett par hundra tusen till renovering så kan det nog få lite soul. jag önskar dock att tomten var större. Får se hur det känns på söndag…

Så.. i övermorgon…

Förlorade…

OK. Nu känner jag mig ganska nere. Vi förlorade budgivningen på huset vi ville ha. Jag gick in på hemnet idag och såg att de tagit bort huset, vilket innebär att vi förlorade huset med 25 000 kronor. 25 000! Så retfullt. Vilken bajsdag. Det här känns inte alls bra. Vi har bott i en etta i nio år nu. När blir det vår tur…?

La sangre…

Jag har fått mens! Efter ett år! Helt otroligt!

Jag fick min mens senast ett år sedan och efterhand att månaderna gått så har jag insett att ett besök hos läkaren vore på sin plats. Så jag bestämde mig för ett tag sedan för att gå en kbt-behandling för min nålfobi för att kunna lära mig att ta blodprov. Jag tog mitt första blodprov på 23 år för fyra dagar sedan och gissa vad som händer… Jag får min mens! Visst är det otroligt? Nu undrar jag om jag ska gå och ta prover eller inte… Det kan ju vara nåt med mina hormoner. Ja, jag vet inte. Hmmm…

Ett ”bevis” på att jag tagit blodprov (på min kbt/nålfobi-behandling):

Adios!

The needle and the damage…

Idag har jag gjort något stort. Något riktigt stort. Jag har tagit fem nålar i armen – dvs armvecket. Jag har gått en 3-timmars kbt-behandling hos en psykolog för min nålfobi. Det är första gången på 23 år som jag låtit någon sticka mig. Jag fick även sticka psykologen 3 ggr (det var lite mysigt, jag vill göra det igen, nån som vill??).  Det var givetvis läskigt. Men jag gick iaf dit frivilligt. Jag har gått en sådan behandling en gång tidigare då jag var gravid men det var inte direkt frivilligt och min rädsla för nålar växte sig bara större efteråt. Så….. nu kan jag boka tid hos doktorn för allt det jag inte vågat kolla upp för pga nålrädslan.

Jag börjar med att ta ett blodprov hos psykologen på onsdag. Jag ser inte fram emot det men jag behöver komma dit för att upprepa osv.. Då ska vi passa på att skicka blodet till labb samtidigt så kan jag få reda på hur det står till med kolesterol, vitaminer osv osv… Mycket spännande!

23 år tog det för mig…  Better late than never