Ja… fram och tillbaka… var ska det sluta? Jakten på nytt boende fortsätter…

Fick reda på att kön till lägenhet i Skurup är minst sex år. SEX FRIGGIN´ÅR! Fatta vad chockade och knäckta vi blev. I Ystad ligger det på minst två år. I Lund vet vi inte än.. Men med tanke på att man för 15/20 år sedan fick vänta i tio år så är väl sannolikheten att man skulle få en lägenhet där inom ett år inte sådär jättestor. Det verkar som att vårt troligaste alternativ blir huset i inlägget nedan (med mamma boende på andra våningen ve och fasa). Man får väl trösta sig med att det inte kommer att bli för alltid. Sen vet vi ju inte i vilket skick huset är i. Det kan ju finnas mögel, fukt, röta, ja allt möjligt som sätter käppar i hjulet. Någon kan – Gud förbjude – bjuda över. Allt kan hända. Imorgon får vi reda på visningsdatum. Vi står såklart kvar i alla bostadsköer.

Jag hatar att huset har “falska” spröjs och laminatgolv. Det är ren hädelse. Det första jag ska göra OM vi flyttar in är att lägga brädgolv!

Är det någon mer än jag som alltid drömt om att få resa till nordpolen? Det är en av mina stora drömmar. Jag hoppas att jag får se norrskenet innan jag lämnar jordelivet. Så vackert..